Dags för del två

Ni fick första delen av det långa nyhetsbrevet igår och precis som utlovat kommer här del två av intervjun med Persson. Vill du uppleva honom och Bandet live på fredag (torsdagens spelning är utsåld), missa inte att kontakta Pet Sounds eller Tantogården omedelbums!

Vi ses på Tanto!

/Tommypojken


> Information Tantogården 20/4 & 21/4
Live på scen: 22.00
Öppet: 19.00-01.00
Ålder: 18 år
Förköp: Pet Sounds & Tantogården
Info & Bordsbeställning 08-720 12 30
www.tantogarden.nu  


> Du glömmer väl inte forumet?!
Du har väl inte missat att vi har ett forum öppet för alla på hemsidan. Där kan du lämna kommentarer, ställa frågor eller bara allmänt tycka och tänka om allt mellan himmel och jord. Jag är till exempel väldigt nyfiken på vad du tycker om detta nyhetsbrev. Lämna gärna en kommentar i forumet, som du hittar på www.perssonspack.com.


> Intervju med Per Persson, del 2

Här följer fortsättningen på långsnacket med Persson.

Brukar du lyssna på dina egna skivor någon gång?
Nejnej, fast det är det väl ingen artist som gör egentligen? Man lyssnar igenom den första gången man får skivan.
Det är ungefär som när det är första gången som en låt spelas i radion. Då hajar man till lite grann och höjer ljudet.

Kommer du förresten ihåg allra första gången du hörde din egen låt spelas i radion?
Ja det gör jag. Det var en ganska märklig känsla.
Ofta kan det vara så att man har bilradion på lite lågt och nånstans i bakgrunden hör man musiken och tänker "det här känner jag igen". Så skruvar man upp radion och inser "jaja, den här låten ja..".

På tal om låtar...på radion hörde jag en liten kul grej där dom frågade musiker vilken låt dom hatare att dom älskar. Alltså en sån låt som man egentligen inte borde gilla, men inte kan låta bli. Har du något sånt exempel?
Hmmm....ja.."Love is a sacrifice" med Elton John. Vilken jäkla bra låt det är!
Den borde jag ju inte gilla. Jag menar, vad har en adling från England att säga mig?! Men hur man än vrider och vänder på det så är den verkligen snorbra!

Och när vi ändå är inne på kändisar är steget inte långt till kändisar och TV. Skulle Persson kunna tänka sig att t ex ställa upp i "Så ska det låta"?
Njaaejoo...fick man någon bra med sig så.

Verkligen??
Ja för fasen, men det måste vara någon bra medtävlande.

Vem då? Dom brukar ju ha en tjej och en kille.
Jag vet inte riktigt... Tja, varför inte Patty Smith då?!

Haha, då ringer jag Settman omedelbums så får han boka henne!
Från det ena till det andra. Du har ju en dotter, skriver du några sånger till henne?
Ja, men det är såna där larvlåtar som hon skäms över att höra. 

Du har ju skrivit lite låtar åt andra artister, t ex Sigge Hill, Engmans Kapell mfl. Hur går du tillväga. Sätter du dig in artisten, hur han/hon/dom är och försöker utgå från det i låtskrivandet? 
Ja så är det. Det är egentligen nästan enklare det där. En annan artist ser man som en seriefigur ungefär.
Om man till exempel tar Jerry Williams, då tänker man att det är ju den där 50-talsliraren och då är det sån stil det ska vara ungefär. 
Själv känner man sig ju själv något bättre och vet att det är lite fler fasetter..

Men om du tar Jerry Williams som exempel, är det inte svårt att slänga sig in i 50-talet helt plötsligt då?
Nja..man gör väl ungefär som man tror att det ska låta. Då blir det oftast väldigt bra också. Dom första låtarna i en ny genre...jag lovar..skulle jag få en pistol mot tinningen och bli tvingad att skriva en discodänga a la Bee Gees så skulle den bli rätt bra. Den första alltså, sen bottnar man inte i den musiken så resten skulle nog inte bli särskilt bra.
Man kan ta klicheerna och plockar in dom lite här och var, då blir det ju bra. 

Jaha, då har jag nog betat av alla mina frågor. Jag har en svår kvar dock... 
När tror du att maten blir ett piller?
Jadu, som det verkar just nu så dröjer det väldigt lång tid med alla kockar som finns överallt. Jag förstår överhuvudtaget inte riktigt det där snacket om att att allt sker så fort nuförtiden. Gör det verkligen det? Jag är tveksam.
Jag kommer ihåg att jag såg nåt band i slutet på 70-talet här i Bollnäs och dom spelade någon Beatleslåt från 60-talet. Då tänkte man "gud vilken gammal låt". Jag undrar om kidsen idag verkligen tycker så om t ex Pet Shop Boys låtar...att dom tänker "gud vilken gammal, mossig låt!"? 
Och samma sak när killarna som spelade i popgäng på 60-talet ryckte in i lumpen. Då var dom borta i åtta månader och fick då höra att karriären var slut. Nu dröjer det fem år mellan skivorna!

Ja, fem år mellan skivorna...varför är det så?
Jag undrar om det kan vara på gång igen. Fastän skivbolagen inte säljer lika mycket skivor så sprutar dom ändå ut skivor ändå. Billigare produktioner mm...men samtidigt är det ju att en skivproduktion kostar rätt mycket pengar. Det är det ekonomiska.

Då har vi ett antal frågor som besökarna på hemsidan har ställt.

rTATAR frågar:
När får vi tillbaka dragspelet?
Jag har haft en period där jag har varit väldigt mätt på dragspel. Samtidigt har jag saknat...kanske inte just dragspel, utan långa toner. Det skulle kunna vara munspel eller orgel. Nånting som inte är stränginstrument.
Dom som spelar bra munspel är ju bluesmusikanter och det är jag inte så intresserad av.

oland/calmare frågar:
Spelar du schack?
Nej tyvärr... Men jag köpte faktiskt ett schackspel i julas och tänkte att "det här kan jag och dottern sitta med". Men jag har faktiskt inte orkat ta mig in i hur man gör.

M.R. frågar:
Din musik påverkar många människors känslor och stämningar otroligt mycket, och har gjort sedan första skivan med Packet, hur känns det att veta att låtarna du har gjort betyder så mycket för så många? Är det det som är syftet med din musik eller skriver du så att säga mer för ditt eget behov?
Det är väl både syfte och eget behov. Det är väl det som är meningen med alltihop, att det ska beröra. Jag tror också att ju äldre man blir så inser man ansvaret, att det inte bara är att gå upp och riva av låtarna. För någon så betyder dom där låtarna kanske väldigt mycket... Man kanske träffade sin snubbet till en låt och skiljdes till en annan. Man får vara lite aktsam.
För en annan är det liksom bara en titel.

Blir det så under åren?! När du skriver låter så betyder den väl någonting, men tappar den liksom betydelsen efter ett tag och blir istället en titel?
Ja det blir det. I princip så fort den är inspelad tror jag.
Jag tycker ju att låtarna fortfarande är bra och man vill ju säga saker med dom när man framför dom. Men samtidigt har man ju spelat dom några gånger...
Men å andra sidan finns det ju Kris Kristoferson låtar som man blir berörd av fortfarande, fastän man har hört dom 700 gånger. 
Det kanske krävs att det är någon annan som skriver dom för att man ska bli berörd. Att göra en låt är ändå lite grann som att psykologisoffan. Man bearbetar det man har inom sig.

Martin frågar:
Hur går det till när du skriver nya låtar? Sitter du med gitarren på kammaren eller är du ute och går och nynnar på melodier?
Är det lättare att skriva på natten än dagen?
Skriver du musiken först och sen texten?
Är det någon skillnad på hur du skriver låtar idag jämfört med förr i tiden?
Det går till på samma sätt. En titel, en melodisnutt sådär och några ord...då brukar det bli en låt.
Man hör lite roliga titlar och sånt som fäster och då brukar jag försöka komma ihåg eller notera direkt. Jag håller på med några verser nu där jag hittade titeln för flera år sen, det ligger liksom kvar.

Okej, allra sista frågan får Tompe ställa:
Om du bara fick lyssna på en låt resten av livet, vilken skulle det vara?
"Mr Bojangles" med Sammy Davis Jr.

Tusen tack för snacket. Hjärtligt välkomna till storstaden på torsdag och fredag!
Det tackar vi för!


/Tommypojken
PS. Som sagt...glöm inte att klottra lite på forumet!